Posts Tagged ‘U-137’

U 137

Ubåten U-137
U 137, eller enligt senare benämning S-363 var en diseldriven Sovjetisk ubåt som gick på grund i Blekinge skärgård 1981.

Under kvällen den 27 Oktober 1981 genomförde den svenska marinen en övning för att prova en ny typ av torped för ubåtsjakter, ubåten Neptun och två helikoptrar deltog i övningen, inga främmande fartyg syntes till.

Senare under kvällen går ubåten U 137 pågrund, efter att ubåten hamnat på grundet så försökte besättningen få loss den, vilket inte lyckades och därför gick man och la sig för natten.

Tidigt morgonen efter (28 Oktober) beger sig två fiskare (Ingvar Svensson och Bertil Sturkman) ut för att vittja sina nät, dom upptäcker då ubåten halvvägs uppkörda på klipporna, ca två timmar senare var marinen på plats och den ryska katastrofen var ett faktum.

Men vad hände egentligen då ubåten gick på grund, var den på spionuppdrag?

U 137 kan inte ha gått i övervattensläge in mot Karlskrona skärgård, eftersom ubåten då skulle ha upptäckts av de helikoptrar som måste se till att det inte fanns några obehöriga fartyg inom skjutområdet eller däromkring. Enligt U 137 loggbok intogs ytläge kort före grundstötningen.

Befälhavaren och sekonden förhördes var för sig. De lämnade då olika uppgifter om var U 137 egentligen förmodades befinna sig vid grundstötningen. Skillnaden var 50 distansminuter (drygt 90 km). Om detta var riktigt borde den viktigaste uppgiften vara att fastställa det verkliga läget, inte segla omkring i mörka natten utan utkik.
Sovjetunionen försökte få loss ubåten med hot om militära insatser mot Sverige. Det var därför som svenska militära förband skickades till området, första flygeskadern i högsta beredskap med mera. Under några dramatiska minuter var sovjetiska bogserbåtar och ett par jagare inne på svenskt vatten. Varför sådan uppståndelse för en ”felnavigerad gammal skruttig ubåt”?.

U 137 (S-363) var utrustad med fyra navigeringssystem. Dessa fyra var Decca-anläggning, gyrokompass, ekolod och radiopejl. Det är inte sannolikt att alla fyra utrustningar var ur funktion.
För att komma in till grundstötningsplatsen krävs två medvetna kursändringar samt uppstigning till övervattensläge för att undvika grundstötning. Det är osannolikt att lyckas navigera fel men ändå rätt och komma långt in på svenskt territorialvatten samt militärt skyddsområde.

U 137 var helt enligt med sovjetrysk operationsmönster det vill säga att inhämta information, landsätta och hämta agenter, placera ut utrustning med mera. Detta var vanligt under andra världskriget då agenter landsattes från ubåtar i finska och baltiska vatten. Under kriget rapporterades det från Finland att sovjetiska ubåtar gick i mycket grunda vatten eller vatten där det ansågs omöjligt (vattendjup mindre än tio meter).

De öronvittnen som säger att de uppfattade motorljud kan mycket väl ha hört fartyg som deltog i den svenska marinens övning, som pågick dagarna innan U 137:s grundstötning. Att fartyget gick i så hög hastighet är inte heller underligt, om man betänker att de följde en militär farled, utmärkt med vita stenar. Detta förklarar också övervattensläget. I den dåliga sikt som rådde ville kaptenen inte lita till sikten från periskopet enbart. Att fartyget gick på grund med blåsta ballasttankar berodde på att kaptenen visste att området var grunt och därför ville ha ett så litet djupgående som möjligt.

Det finns flera olika teorier om varför U 137 var på den plats den var

Ubåten skulle kontrollera de militära installationer, till exempel mineringen, som fanns i och omkring Gåsefjärden.
Ubåtens kapten gjorde en form av examensprov. Denna teori stöds av det faktum att stabskommendör Avsukjevitj, en högt uppsatt marinofficer, var närvarande. Prov av detta slag var en förutsättning för befordran i de sovjetiska militära styrkorna.

Ubåten provade ut ett nytt system för tröghetsnavigering. Besättningen talade till en början om ett system för tröghetsnavigering, men förnekade det helt sedan. Den tidigare nämnde stabskommendören Avsukjevitj presenterade sig som navigationsexpert.
Ubåten skulle avlyssna de svenska torpedproven som skulle påbörjas samma dag som ubåten påträffades.

Då Karl Andersson kom fram till ubåten första gången ombads en besättningsman hämta ett sjökort. Han kom då tillbaka med ett mycket detaljerat sjökort över området. Befälet upptäckte snabbt misstaget och skickade besättningsmannen att hämta ett betydligt mindre detaljerat sjökort över hela södra Östersjön. Ryssarna förnekade sedan all kännedom om det detaljerade sjökortet.

Men det finns också teorier som stödjer uppfattningen att ubåten inte var på spionuppdrag

Sju av varandra oberoende öronvittnen på Sturkö och Aspö har uppgett att de hörde ubåten redan innan grundstötningen. Ljudet av dånande motorer hördes förflytta sig för att vid åttatiden på kvällen stanna i riktning mot Gåsefjärden. Ljuden återkom senare under kvällen och natten. Uppgifterna tyder på att ubåten gick med mullrande dieselmotorer trots att den var utrustad med tysta elmotorer.

Ubåten gick på grund i övervattensläge. Karl Andersson uppger att han bedömde att farten måste ha varit minst åtta knop, samma hastighet som fartygets loggbok anger. Det är en hög fart för ett sådant fartyg i skärgårdsmiljö. Däremot är det en lagom marschfart ute till havs.
Gåsefjärden har ett maximalt djup på nio meter. Ubåtens totala höjd är tretton meter. Ubåten har som lägst ett djupgående på 4,6 meter. Det skulle inte vara möjligt för ubåten att ta sig vidare från Gåsefjärden till andra områden i skärgården utan att återvända samma väg som den kom då sunden till andra delar av skärgården inte är djupare än tre meter. Den skulle heller inte kunna gömma sig i fjärden utan att fyra meter av tornet stack upp.

På morgonen och förmiddagen den 28 oktober spanade sovjetiska flygplan i ett område öster om Bornholm, 120 kilometer söder om Karlskrona, efter ubåten. Försvarets radioanstalt (FRA) avlyssnade trafiken och fick veta att det meddelats till flygplanen att ubåtens senast rapporterade position var i ett läge 20 nautiska mil öster om Bornholm.
Detta läge är exakt en latitudgrad från det läge som för klockan 21:00 svensk tid 27 oktober skrevs in i ubåtens loggbok. Detta kan tolkas som att ubåten klockan 21:00 trodde sig vara längre söderut än vad man var. Å andra sidan har man i ubåtens loggbok för tidpunkten en timme efter grundstötningen skrivit in en i stort sett korrekt positionsuppgift.

Varför ta med sig kärnvapen på ett spionuppdrag? Kan förklaras av att kärnvapen ingick i den normala utrustningen man alltid förde med sig.

Be the first to comment - What do you think?  Posted by kursk submarine - February 9, 2013 at 11:10 pm

Categories: annat, historia, olyckor, räddning   Tags: , , , , ,